fredag 3 september 2010

Sveriges Radio om dagstidningarnas kampanj mot Mona Sahlin

Karin Wirenhed på P1 Morgon och medieforskaren Esther Pollack har gått igenom förstasidorna på DN, SvD, Aftonbladet och Expressen från och med politikerveckan i Almedalen till den 1 september.

På förstasidorna framställs Mona Sahlin negativt 18 gånger, motsvarande siffra för Fredrik Reinfeldt är fem.

Esther Pollack menar att när medierna fokuserar på opinionsras och kris bidrar det till en negativ spiral som tar fokus från valfrågor:
”Se på den här framsidan: Raset. Här har man en bild på Mona Sahlin där hon undviker att möta vår blick, hon tittar snett neråt, det är en blick som ber om ursäkt.”

”Man talar om att det går neråt och att ingen tror. Så skrivs en mängd spekulativa texter om ledaren som brister i olika avseenden. Och så mäter vi förtroendet för ledaren och då går ju det också neråt. Och dessutom är det så att väldigt många passar på att agera i negativa trender. Motståndarna gör det, men även inom ett parti. Ett helt skikt av äldre herrar deklarerar vad de menar om Mona Sahlin och hennes ledarstil.”

Fredrik Reinfeldt framställs positivt på tolv förstasidor, Mona Sahlin tre.

Det är inte bara rubriksättning utan också val av bilder och hur man skildrar partiledarna, som spelar in:
”Jag ser hur väldigt många berättar en framgångssaga om Alliansen och Fredrik Reinfeldt och väldigt få motsvarande för Mona Sahlin och det rödgröna samarbetet”, säger Esther Pollack.

”Reinfeldt framställs även på bild som den stora ledaren så väldigt tydligt. Jag har inte sett en enda bild på Mona Sahlin på det sättet. Jag ställer mig frågan om kön spelar roll.”

Den tidning som haft mest negativa framsidebilder på Mona Sahlin är Expressen. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson menar att det är en populär myt att det pågår en negativ kampanj om Mona Sahlin: ”Att tro att det är en sammansvärjning är att gå lite väl långt.”

Lars Nordh, professor i politisk kommunikation vid Mitthögskolan:
”Om man idag ser på medieframträdena med Mona Sahlin, så oavsett vad ämnet är kommer alltid frågan först upp om varför det går så dåligt för partiet nu och Mona ombeds förklara raset. Det är det jag menar med ensidigheten. Om det är det enda sättet vi betraktar partiet på så går väldigt mycket annan information förlorad.”


Expressens chefredaktör Thomas Mattsson får en liten nätt Megafon (åtminstone i relation till den stora Megafon som är hans tidnings förstasida).

Här finns den efterföljande debatten mellan PR-konsulten och före detta journalisten Paul Ronge och Johan Ehrenberg, chefredaktör för tidningen ETC.

Ehrenberg: ”Faktum är att 90 procent av alla medier i Sverige är borgerligt styrda och borgerligt ägda. Att det inte skulle påverka bilden som medierna ger i detta fall av ett parti är naivt att tro. Det handlar om politiska intressen.”

”De enskilda journalisterna arbetar på en arbetsplats. Där finns chefer som är tillsatta av ägarna som har vissa åsikter om vad som ska drivas. Det går till så att cheferna bestämmer vad nyheten idag är… vi har fått den här nya undersökningen och den antyder att… ”

”Om stormen är tillräckligt stor kommer även public service fastna i dessa tramsiga rapporteringar om opinionsmätningar, som dessutom inte är särskilt relevanta eller sanna. Det finns egentligen bara en enda seriös opinionsmätning, det är SCB:s stora valundersökning och den har historiskt visat sig stämma och i den ledde de rödgröna ganska ordentligt. ”

”Det enda sättet att få en balans i rapporteringen vore om socialdemokraterna skulle ha lika mycket mediemakt som de borgerliga intressena.”

Paul Ronge menar att ”det är mest i den folkliga opinionen som Mona Sahlin är negativt belastad genom tobleroneaffären. Vilken trovärdighet har hon som statsminister? Tobleroneaffären hänger kvar sen 15 år. Media speglar bara opinionen.”

Frågan är i så fall vad som är hönan och ägget. Hur kan Tobleroneaffären hänga kvar 15 år i folkdjupet? Beror det på att medierna ständigt påminner om det? Att det räcker med att ett par alliansministrar viskar ordet Toblerone i en bisats för att medierna ska haka på?

Den allierade journalisten skulle tveka över att vända sig till Paul Ronge för att få hjälp med sitt mediagenomslag. Vad ska man ha en PR-konsult till som inte har insett att media skapar opinion?