Den Allierade Journalisten har delat ut 113 Megafoner mellan den 21 januari och 18 september 2010. Den Allierade Journalistens högst ovetenskapliga granskning visar att Dagens Nyheter inte bara är Sveriges största morgonstidning, utan även Sveriges största Megafon för Alliansen. Gunilla Herlitz, chefredaktör på Dagens Nyheter, har med sina 15 Megafoner blivit krönt till årets Allierade Journalist.
Jo, DN, din invändning stämmer. Den Allierade Journalisten har varit mer nitisk i sin bevakning av Sveriges största morgontidning, då den har så pass stort inflytande över svensk media. Åsikter som publiceras i DN kanaliseras vidare i landsortspressen över hela landet och DN Debatt återges regelbundet i public service.
Den här bloggen har varit lite av ett folkbildningsprojekt. Med hjälp av bilder på och länkar till artiklar kan var och en bilda sig en egen uppfattning om artikeln är värd en Megafon. Det öppnar även för en kritisk granskning av Den Allierade. Har bloggen överdrivit?
Den Allierade Journalisten började i januari att arbeta med hypotesen att borgerlig media under valåret skulle vara partisk på nyhetsplats. De granskningar som gjorts av olika institut, journalister, forskare och Den Allierade själv visar tyvärr att hypotesen stämmer. Läs gärna mer i högerspaltens ”Forskning och granskning av partisk nyhetsmedia”. Längre ner finns även ”Ska folkvalda lita på DN:s och andra mediers tyckande?”.
Om journalister och medborgare har reflekterat över medias funktion under detta valår, då har syftet med bloggen på kort sikt uppnåtts. Men sker ingen strukturell förändring på längre sikt, ja, då kommer vi sannolikt få samma partiska bevakning av de politiska alternativen även vid nästa val.
Dagen före valet publicerade Kent Asp, professor i journalistik, sin granskning av hur media på nyhetsplats har förhållit sig under valrörelsen. 43 procent av artiklarna i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs-posten, Aftonbladet och Expressen om de rödgröna hade en negativ vinkling. Motsvarande andel för alliansen är 27 procent. Skillnaden mellan statsministerkandidaterna är större – 53 procent negativt vinklade artiklar för Mona Sahlin mot 30 procent för Fredrik Reinfeldt. Asp avslutade sin artikel med att konstatera att vi efter valet skulle få ett svar på om den partiska mediebilden påverkat partiernas framgångar och motgångar i valet.
Svaret är ja. Vilket borde få var och en att ställa sig ett par frågor:
Hur hade valresultatet sett ut om bevakningen av de båda politiska alternativen varit opartisk?
Hur skulle valresultatet se ut om det viktades med den skeva mediebilden av de politiska alternativen?
Hur påverkas den folkliga opinionen på lång sikt av att 90 procent av alla ledarsidor i landet är borgerligt ägda och styrda och hur hade valresultatet sett ut om 90 procent av de svenska medierna ägts av socialistiska, fackliga och miljömässiga intressen?
En av hörnstenarna i statsvetaren Robert Dahls definition av en demokratisk process är ”upplyst förståelse”: Varje medborgare bör ha adekvata och lika möjligheter att upptäcka och begrunda det val som bäst tjänar hans eller hennes intressen. Som det är i dag ger svenska medier oss inte den möjligheten. När medierna blir partiska i sin nyhetsrapportering om partiernas politik finns det skäl att bekymra sig över tillståndet i demokratin.
Vad kan och borde göras för att göra Sverige lite mer demokratiskt?
1. Det behövs en ny statlig demokrati- och maktutredning, med särskilt fokus på maktbalansen inom media. Hur ser rapporteringen ut av de politiska alternativen? Hur ser ägarintressena ut? Hur påverkas demokratin av den skeva maktbalansen inom media och hur kan det rättas till?
2. Det finns ett behov av en oberoende löpande granskning av hur politiska alternativ beskrivs i media.
3. Liberala medier borde nu rannsaka sig själva. Hur ska deras nyhetsbevakning bli saklig och opartisk, även under en valrörelse?
4. I eftervalsdebatten säger IF Metalls förbundsordförande Stefan Lövdén så här i DN (21/9): ”Läget är allvarligt. LO har haft svårt att komma ut. Jag törs inte säga vad det beror på, det är en viktig del av analysen.” Anna Johansson, distriktsordförande i Göteborg, är inne på samma spår: ”Det är väldigt olyckligt att LO varit så osynligt när hela grundvalen för fackföreningsrörelsen hotas.”
Fackföreningsvärlden behöver se över sin mediastrategi. LO borde nu fundera på hur man vill att maktbalansen inom media ska se ut om fyra år när det är dags för val igen. Ska de borgerliga intressena även då äga hela problemformuleringsinitiativet? Det är dags att åter se över möjligheten att driva en bred nationell nyhetstidning.
5. Den mest opartiska journalistiken står public service-kanalerna för. Det är hög tid att starta en nationell public service-tidning med lokala utgåvor. Ett sätt vore att ge Sveriges Radio (SR) ett sådant uppdrag. SR har redaktioner över hela landet och Sveriges bästa nyhets- och kulturbevakning. Dessutom sammanfattas mycket av det journalistiska arbetet redan idag skriftligt för webben.
Den partiska mediebevakningen av de politiska alternativen och den skeva maktbalansen i media är inte bara ett problem för de rödgröna partierna, det är ett problem för alla som förespråkar demokratiska beslutsprocesser.
