Dagens Nyheter har fått fnatt på skatterubriker. Varför är vinkeln på skattens nivå nästan alltid viktigare för DN än vad partierna vill uppnå för samhällseffekter med skatteförändringen? Kan det bero på att ägarna till Dagens Nyheter och tidningens redaktörer har egenintressen att försvara? Kan det handla om partipolitik?
DN:s chefredaktör Gunilla Herlitz levererar och vinner inte bara ägarnas gunst utan även ytterligare en Megafon.
Lena Mellin i Aftonbladet om Sven Otto Littorins och Mats Odells osmakliga utspel:
”De kan liksom inte styra sig. Smått kan, som i går, bli hur stort som helst. Proportioner är ett ord som, åtminstone tillfälligt, utgår ur ordboken.”
Dagens Nyheter följer på nyhetsplats upp sin ensidiga bevakning av de rödgrönas infrastrukturpolitik. Se 22 april längre ner.
Dagens Megafon går till DN:s chefredaktör Gunilla Herlitz.
”Mellan den 24 mars förra året och den 23 mars i år medverkade Fredrik Reinfeldt i 520 nyhetsinslag eller artiklar och Mona Sahlin i knappt 350. I artiklarna och inslagen får också Fredrik Reinfeldt komma till tals mer än Mona Sahlin och framförallt får Mona Sahlin mer negativ publicitet. Andelen artiklar och inslag med negativ publicitet är 33 procent för Sahlin mot 16 procent för Reinfeldt.”
Men bomben briserar aldrig. Endast Journalisten hakar på och skriver en kort nyhetsnotis om undersökningen. Ingen av de borgerliga medierna noterar ett av de absolut största problemen som den svenska demokratin står inför: svårigheten för dagens medborgare att genom nyhetsmedierna skaffa sig en nykter och saklig bild av regeringsalternativen. Varför intresserar sig inga redaktioner för denna högst upprörande och problematiska nyhet under valåret 2010? Kan det vara så enkelt, att intresset aldrig ljuger?
Dagens kollektiva Megafon delas mellan de stora privata mediahusen. För den osvikliga förmågan att glömma de verkliga nyheterna. Ingen nämnd, ingen glömd. Ugh.
Märkvärdigt I: Sveriges Radios Mari Forssblad bortser i sin artikel från att hälften av de undersökta mediadrakarna är borgerliga. Självcensurens tunga lock ligger över den svenska mediagrytan. Jo, visst är det så. Med 90 procents säkerhet är nästa jobb som sökes på en borglig redaktion.
Märkvärdigt II: Den allierade journalisten hittar inte rapporten, den tycks inte vara publicerad på nätet. Varför?
Uppdatering: Jo, Dagens Nyheter skriver faktiskt om Ekots granskning genom att publicera en TT-notis. Självklart med en annan vinkel och under rubriken Reinfeldt tar täten på flera områden.
Dagens Nyheter har ett uppslag, tre rubriker, om den rödgröna oppositionens utspel om Förbifart Stockholm och förslaget om att låta medborgarna ta ställning i en folkomröstning till fler vägar eller mer kollektivtrafik: "Folkomröstning sågas av expert", "Ökad trängsel i trafiken väntar" och "Stor risk för tvister i flera decennier". Rubriker som talar sitt tydliga språk.
Frågan är om begreppet journalistik fortfarande kan användas för DN:s valbevakning. I princip alla oppositionens förslag ifrågasätts och sågas på nyhetsplats, alla alliansen utspel vinklas hela tiden lite mer positivt. Ströva runt bland notiserna här på den Allierade Journalisten och det blir övertydligt. Kanske menar DN:s ledning att nyhetsplats ska användas på det sättet. Vad hände med ambitionen att vara opartisk, oberoende och saklig? Eller har vi missförstått ambitionsnivån?
DN publicerar en TT-artikel och sätter följande uppfordrande rubrik: ”Borg vill lyfta taket i A-kassan&". I artikeln säger Borg dock att ”han inte lovar att göra det under nästa mandatperiod”. Det är politikerspråk för att det först lär bli aktuellt vid nästnästkommande mandatperiod. Vi talar alltså om någon gång mellan år 2015-2019. Rubriken borde alltså snarare ha varit: ”Borg vill inte lyfta taket i a-kassan”.
Redaktionschef Åsa Tillberg kan hämta ytterligare en Megafon.
I procentsiffrorna som presenteras under artikeln ”Låginkomsttagare får mest i budgeten” kan man läsa att de 40 procent rikaste av Sveriges befolkning har procentuellt fått nästan dubbelt så stora inkomstökningar som de fattigaste två tiondelarna. Och då talar vi ändå i procenttal. Hur många kronor det handlar om framgår inte. Inkomstklyftorna skenar i Sverige. Det är vad siffrorna visar. Där finns nyheten. Inte i finansministerns dimridåer.
Finansministern försöker dölja sanningen genom att räkna in långsiktiga effekter där låginkomstgrupper beräknas tjäna mest genom att fler kommer ut i arbete. Ja, det har ju gått som en dans hittills.
Journalisten Hans Olsson dansar så följsamt efter finansministerns pipa att han får sin första Megafon.
Oj, DN. Framsidan plus ett uppslag utan egentlig nyhet för att puffa Fredrik Reinfeldt. Moderaterna bör nu kunna ställa sig frågan om de kan spara in hela sin valbudget. Sveriges största dagstidning gör det ju så bra åt Moderaterna.
Så här skriver Henrik Brors i analysen under rubriken De är chanslösa mot Reinfeldt:
”Sahlins svåra läge att framstå som stark ledare syns också vid en jämförelse med förra valet. I motsvarande mätning i september 2006 hade Göran Persson ett övertag över Fredrik Reinfeldt i alla grenar utom när det gällde ”hopp om en bättre framtid”.”
Det är en märklig skrivning för att inte undanhålla läsarna om att sittande regeringschef normalt har ett försprång gentemot oppositionens statsministerkandidat, särskilt om landet har innehaft ordförandeskapet för EU nyligen. Är det någon som minns kampanjen mot Göran Persson i borgerlig media inför förra valet? Ändå uppbar han alltså större förtroende än Fredrik Reinfeldt.
Megafonen går till DN:s redaktionschef Åsa Tillberg.
